förväntan

Nu har barnet snart legat 5 månader i mammans mage och jag minns tillbaka på den tiden då Nora-Linnea växte där inne. Jag och Mari (mamman) tittade nästan dagligen på bilder, nätet, böcker på hur stor bebisen har blivit, vecka 16 är fostret så stort, ny utvecklas det, etc. Nu är det inte riktigt samma sak, min tanke för några dagar sedan var att det snart gått hälften av tiden. Snart är man pappa IGEN :-) lite mera lugna gatan. Inte så att det var stressigt innan, man var väl lite mera spänd.

Nora-Linnea växer så att det knakar, och jag tiden går snabbt. Innan man fick barn sa alla att tiden då de är små går snabbt, då tänkte jag i alla fall (vet inte hur det är med er andra?) att ja ja sluta tjata, tiden går inte snabbare för att man har barn. Nu när Nora är över 1 så fattar jag vad de menar TIDEN FLYGER IVÄG.

Kl är 20 och jag har precis lagt Nora för kvällen, rätt smidigt. Jag säger att vi ska lägga oss, då hämtar Nora favorit mjukisdjuret och börjar klättra upp för trappen och in på hennes rum. Där läser vi en stund och sen sitter hon i sängen och pratar innan hon somnar. Hur blir det med andra barnet?